Dubbelt drag för löv
Skogindustrin har under lång tid haft ett måttligt intresse för lövskog och lövvirke, medan naturvården vurmat desto mer. Nog vet väl vi, alla skogsintressenter, att lövträd, och helst gamla sådana, är viktiga både för biologisk mångfald och för kulturmiljön. I spåren av stormar och granbarkborreangrepp går nu Sveaskog, ombudsföretag åt Prosilva, ut med ett upprop om stor efterfrågan på såväl sågbart lövvirke som lövmassaved.
Både FSCs och PEFCs skogsstandarder har samma kriterium för löv när det gäller andelar lövdominerade bestånd på frisk och fuktig mark (5% av det produktiva innehavet). När det gäller lövinblandning i barrdominerade bestånd har de valt olika formuleringar. Är skogen certifierad enligt FSC, blir skogens lokalisering i förhållande till Limes Norrlandicus avgörande; söder därom ska skogen brukas så att 10 % av volymen i slutavverkningsbestånden utgörs av lövträd och norr därom räcker det med 5%. PEFC å andra sidan har uttryckt motsvarande ambition som att andelen lövträd fram till sista gallring ska utgöra minst 10% av stamantalet och därefter minst 20 lövträd per ha fram till föryngringsavverkning.
Klart som korvspad? Tur att inte skogen behöver fundera på vilken sida om Limes Norrlandicus den växer. Men lövskogen är inte bara naturvård och certifieringskrav. Fler skogsägare har efter stormar och kostsamma insektsangrepp haft anledning att fundera över vilka ägg man har i sin korg, och praktiskt agera därefter.
Sveaskog har som exempel aktivt sedan 2008 satsat på löv. Idag utgör lövandelen 9% av företagets totala skogsförråd och mer blir det. Både den svenska och den internationella marknaden efterfrågar mer löv enligt Jonny Carlsson, virkesinköpare på Sveaskog. Det finns definitivt möjligheter att skapa lönsamhet kring lövskog på sin fastighet, inte överallt, men i mycket större utsträckning än idag.
Och visst är det så det ska vara – produktion och miljö, hand i hand.
